Lena är en ödmjuk och kärleksfull kvinna som fått gått igenom många svåra och tuffa händelser i sitt liv. I går fick jag ett mail från henne. Hon bodde i Stockholm när vi första gången pratade med varandra, i dag bor hon i Norge. Lena berättar i brevet att hon frågade mig om vi inte kunde ”Skypa” eftersom hon gärna ville prova på behandlingen ”Trädgården inom dig” som jag ger. Jag hade då själv varit inne på den tanken och ränkt att det kunde vara ett sätt att få andra att prova på behandlingen. Så vi har nu ”Skypat” ett bra tag. Lena har jobbat så fantastiskt bra med sig själv. Jag har sett hur hon vuxit sig starkare och starkare allt eftersom hon bearbetat sin stora sorg och smärta.
Jag kommer så väl ihåg i början när hon sa att hon ville bearbeta så mycket som möjligt på en gång för hon ville bli fri från alla blockeringar, smärtor och sorger som hon hade gått igenom i sitt liv och då menar jag att hennes liv verkligen har varit tufft och är det fortfarande. Men jag påpekade att det var bäst att börja försiktigt. Hon ville i alla fall prova med större saker, så hon fick prova med en ”liten” tunna (jag ville inte att hon skulle prova något större), som står för känslomässigt jobbiga saker men tunnan skulle vara liten så att det inte skulle bli för jobbigt för henne. På en gång såg jag hur hennes kropp reagerade då hon såg tunnan, så då sa jag att vi skulle ta små kannor, leksaks kannor, det gjorde vi ett bra tag tills dess att hon klarade av att ta lite större kannor. I dag kan hon bearbeta större tunnor :-).
Hon vill med detta mail förmedla att det går utmärkt att Skypa med ”Trädgården inom dig”. Det håller jag med om, det fungerar väldigt bra.
Ha det gott!
Ljushälsningar
Jeanette
Nedan kan du läsa om mailet Lena skickade till mig:
Trädgården inom dig på Skype
Jag hade en trasig bakgrund med bland annat en fysisk och emotionellt våldlig barndom, dödsfall av en 4-årig dotter, skilsmässa, en psykiskt sjuk son och egna ätstörningar. Jag flyktade från mina föräldrar 1979 ( till Los Angeles och sedan till Oslo). Nu hade jag kommit hem igen, för att ”skapa fred” med mina föräldrar. Jag var, minst sagt, trasig. För mig spelade det ingen roll längre om jag levde eller var död. Det var mig totalt likgiltigt.
Jag har märkt att mitt liv flyter i 7-årsperioder. I 2012 gick jag in i en ny period. Denna 7-års perioden hade jag förstått att det handlade om att ÄNTLIGEN på ALLVAR gå in i mig själv och lösa upp blockeringar, hitta vägen tillbaka hem till mig själv, rätt och slätt. Att följa mitt hjärta, min själ, min intuition i stället för mitt ego, som jag gjort i hela mitt liv tidigare. Jag får därmed hjälp av mitt högra själv och mina hjälpare på andra sidan att hitta de för mig riktiga verktygen att lösa upp blockeringarna med, samt att hitta mig själv i allt virrvarr.
Fick hjälp på ett otippat sätt; i sommaren 2013 var jag på en gestalt-terapibehandling i Stockholm centrum. Det var i närheten av Vattumannnen bokhandel. Jag hade egentligen inte något ärende dit, men gick in dit ändå. Skulle inte köpa något, det hade jag bestämt mig för (har beslutat att jag ska leva i enlighet med simple livings principerna, dvs. jag köper bara det ALLRA nödvändigaste, så som mat och behandlingar). I bokhandeln hade de en låda där de hade böcker för halvt pris. En av böckerna var denna boken, Din inre trädgård, av Jeanette Byström Grein. Den såg minst sagt använd ut, men jag köpte den ändå. Jag tror att jag blev vägledd till denna boken och till denna terapeuten. Jag läste boken och blev förtjust. Kände att DET HÄR sättet att jobba med det undermedvetna var för mig.
Men det var ett litet MEN – jag bodde i Stockholm och denna damen var i Sundsvall. Så jag kontaktade henne och undrade om vi kunde ta sessionerna på Skype. Det gick fint, sa Jeanette. Så den 17.10 2013 började vi att gå in i trädgården. Det gick hur bra som helst, jag la mig på sängen med datamaskinen bredvid, så att vi kunde se och höra varandra. Det var som om jag hade varit i samma rum som Jeanette.
Jag fick ångest och fysiska spänningar så fort jag närmade mig min egen inre trädgård, så i ett helt år jobbade vi ifrån ängen utanför trädgården. Efter två sessioner skulle jag beskriva min min inre trädgård, ifrån ängen: ”Det finns vatten runt trädgården, med en liten bro från ängen utanför till min inre trädgård. Trädgården ligger som en liten udde runt vattnet. Och vattnet är fruset. I trädgården är det bara frusen lera, så långt man ser. Verkligen frusen, också så långt ned i jorden jag kan känna. Där ligger det mycket gömt, också min döda dotter Kristina. Det är dock inte någon snö på lermarken i trädgården.
Ängen utanför trädgården är täckt snö på marken. Där finns också gräs och det är fullständigt täckt med vit frost på allt gräs. Gräset är runt en decimeter, tio centimeter högt. Gräset var helt vitt när vi började sessionen förra gången, men när vi slutade förra gången var cirka två centimeter av gräset grönt, en livskraftig och stark mörkgön färg. Det allra yttersta på bladen, en halv centimeter var vissnat (dvs. brunt)”.
Jeanette svarade: ”Mycket intressant det du berättar här. Det visar klart och tydligt på allt jobbigt som du gått igenom i ditt liv. Det är tuffa bitar och det kommer att ta tid att läka. Har du bara tålamod så kommer det att gå bra, men vi får ta det väldigt försiktigt och släppa iväg lite åt gången”. Och det har vi gjort. Jeanette har tagit det mycket sakta med mig, fast jag i børjan var mycket ivrig og ønskade att ”ta mycket på en gång”. Sedan vi började med Skype sessionerna har vi jämt och trutt hållit på. Och vi håller på ännu. Jeanette är den bästa terapeut jag kunde ha haft. Erfarenhet, klokskap, skicklighet, tålamod och hjärtat på rätt ställe. Jag märker att hon bryr sig om, har äkta omtanke, något som jag tycker är svårt att hitta hos en terapeut i dag. Och hon har själv gått genom tuffa ting i sitt liv. Hon har själv varit i mycket av det landskap som hon tar sina klienter till. Det märks. Jag känner mig så trygg med henne. Och törs därmed att släppa fram svåra och ömtåliga teman.
För ungefär ett halvt år sedan, klarade jag att komma in i min inre trädgård. Och nu ser den ut så här: det finns ett hus där, massor av grönt och massor av symboler kommer upp varje gång. Det tog ungefär 1 ½ år att få fram symboler för mig.
I dag har jag ett annat liv än då jag började med mina Skype sessioner med Jeanette.
Jag har en hel del kvar att gå igenom, men tack vare mina och Jeanettes Skype sessioner, är jag på ett helt annat ställe med och i mig själv. I dag har jag tro på livet och framtiden. Det trodde jag inte var möjligt när jag började.
Med vennlig hilsen,
Lena