Så har då en ny fas i mitt liv börjat, jag har blivit pensionär. En kvinna skrev att nu går du ut i frihet, alltså att jag skulle bli pensionär, då kan du styra din agenda som du vill, menade hon. Det stämmer ju, nu kan jag göra vad jag vill på dagarna utan att behöva tänka på att jag ska gå till jobbet. Men tycker alla att det är så roligt med att styra sin agenda själv varje dag? För mig känns det bra eftersom jag har har ju mitt företag att falla tillbak på och sedan så har jag många intressen, förutom alla saker som det innebär med att sköta ett hem. Men det är inte alla förunnat.

Hur det blir till hösten vet jag inte, kanske jobbar jag lite extra, men framförallt ska jag jobba med mitt företag mer.

Hur är det då att bli pensionär? Konstigt, är ett ord som jag använt mig av, för det känns verkligen konstigt. Man blir liksom ’bortplockad’ från sitt arbete, man existerar inte i ’rullarna’ längre. Man tappar kanske kontakten med sina kollegor, vilket kan vara väldigt tufft för många.

Jag har fått många förslag på vad jag kan göra, borde göra och måste göra… Det är ju viktigt att man håller i gång och då tänker jag på motionen, så nu har jag gått en runda på mornarna i flera dagar och det känns skönt och det känns bra i kroppen. Övningar som jag alltid gjort fortsätter jag med för att också hålla igång kroppen.

Jag tror att det är viktigt att man sätter upp någon form av mål för varje dag vad man ska göra. Det behöver inte vara stora mål, det kan vara enkla mål som inte tar så lång tid men som man ändå har något att se fram emot. Än så länge så ser jag det som att jag är på semester och tar det lugnt.

Innan jag gick i pension så velade jag fram och tillbaka eftersom jag inte visste när jag skulle ta ut min pension. Ska man ta den när man inte orkar mer eller när man mår bra? Hur blir det med de sociala kontakterna? Kommer jag att må dåligt av att inte få gå till jobbet med allt vad det innebär? Ja, tankarna kan vara många. Om man tar ut pensionen när man inte mår bra fysiskt eller psykiskt, då påverkar ju detta hela ens tillvaro och då gäller det att man hittar på roliga saker att göra. Roliga saker att göra behöver inte kosta en massa pengar, men det beror ju på vad man tycker är roligt, så klart.

Jag funderade även på om man hamnar i någon forma av depression eftersom man på ett sätt tappar sin identitet i och med att man slutar arbeta. Har man dessutom inte några intressen eller hobbys så kan det nog lätt bli att man blir deprimerad. Många som jag pratat med som är pensionärer har fullt upp och flera har sagt att de inte förstår hur de han med att göra saker tidigare när de jobbade. En del tycker att det är jobbigt. Men man gör kanske saker lite långsammare än tidigare därför går dagarna så fort vilket göra att man inte hinner med så mycket som man skulle vilja. Det är ju positivt. Men för dessa som inte har några hobbys och som inte tycker att något är roligt då går tiden väldigt långsamt.

Kommer på mig själv att tänka att jag inte behöver stressa med att göra saker för det kan jag ju göra i morgon eller efter i morgon eller… när jag känner för det. Det är en härlig tanke.

Må gott!

Kram

Jeanette