Tror du på ”spöken”? Jag vill nog kalla dem för själar som kommer och hälsar på. I går var jag ensam här hemma. Jag satt och skrev lite och löste korsord och jag var väldigt koncentrerad på det jag höll på med, tills jag började höra saker. Det var som om någon var inne i huset och donade lite, fast jag visste att det bara var jag som var hemma. Efter en stund kände jag en närvaro i rummet och jag ”huskedes” riktigt. Det är inte ofta som jag gör det när själar kommer och hälsar på, jag bara konstaterar att vi har besök, men i går kväll var det inte riktigt så. När jag vände mig om för att se om det var någon här, eftersom det kändes som om, vem det nu var, stod bakom mig. Men givetvis så fanns ingen där. Själen var inte kvar länge, efter en kort stund var det lugnt igen.

Många av er har säkert varit med om liknande händelser. Man vänder sig om och så står det ingen där. En kvinna berättade för mig för många år sedan att hennes son hade dött och givetvis så saknade hon honom väldigt mycket. Hon sa att hon ofta vände sig om i tron att hennes man kom in i rummet eftersom hon hörde någon form av ljud som om någon kom in i rummet, men det fanns ingen där. Så hon trodde att hon inbillade sig alltihopa, hon hade svårt att tro att det kunde vara hennes son, fastän tanken hade funnits där ibland. Men jag sa till henne att det säkert var sonen som kom och hälsade på, så hon lovade att vara mer uppmärksam och nästa gång skulle hon föra en kommunikation med honom.

Det här tycker jag är väldigt intressant. Många tror att de inbillar sig när de hör saker eller tror att någon finns bakom dem och så vänder de sig om och det finns inte någon där. Jag skulle vilja säga, lita till din intuition. Du vände dig säkert om för att du kände på dig att någon verkligen stod bakom dig. Tvivla inte på denna känsla.

Jag återkommer i detta ämne, har du några funderingar eller berättelser, så hör gärna av dig.

Ha det gott!

Med ljus och värme!

Jeanette