Läste en artikel i kväll om en fjortonårig pojke som tog sitt liv. Han mobbades på skolan. Han hade skrivit några rader ”Snart bråkar ingen med mig mer.” Det är så fruktansvärt tragiskt och så sorgligt, att barn mår så dåligt på skolan på grund av att andra tycker ned dem, hånar dem, slår dem, mobbar dem… Enligt organisationen Friends så är det cirka 60000 barn i Sverige mobbade.Det är mycket som behöver göras i samhället, vi kan börja med oss själva och se vad vi kan förbättra hos oss själva för att bli en mer kärleksfull person som respekterar andra.

När jag ger behandlingar och vi går igenom vad de gått igenom i sina liv så kommer det ofta fram att många varit mobbade från grundskolan och uppåt. Många klarar att gå vidare i livet, men en del gör inte det.De som inte gör det har kanske redan fått prova på en tuff barndom i hemmet. Problemet är att de lever med detta i resten av sina liv. Detta påverkar dem på olika sätt sina liv. De kan ha svårt att: lita på andra, ta och ge kärlek, känna uppskattning, respektera sig själv och andra, känna glädje, de går undan, vågar inte ta konflikter, blir aggressiva men de förstår inte riktigt varför, de har dåligt självförtroende… ja listan kan göras lång. Återigen bearbeta det du gått igenom i ditt liv så att du mår bättre och kan sprida din livsglädje till andra.

Det är ju inte bara hos barn mobbing existerar utan även hos oss vuxna. Vi kan kritisera andra hårt utan tanke på hur det påverkar andra, vi kan hämnas på andra för vi tycker att de gjort oss illa, vi kan prata illa om andra på deras arbetsplatser, vilket leder till ett grupptryck, när personen kommer in i ett rum så reser sig alla upp som på en given signal och går ut ur rummet pga av att man inte tycker om den personen av någon anledning som ibland är så banal att man inte kan tro att det är sant.

När vi kritiserar andra ska vi sopa rent på vår egen bro först tycker jag. Vi vet inte vad som gör att någon annan beter sig på ett visst sätt. Man säger ju att innan man ska kritisera någon så ska man gå ett månvarv i den personens skor för att förstå varför personen är som den är.Vi kanske inte skulle vilja gå igenom det den personen gått igenom eller går igenom i sitt liv.

Det vi kan göra är att bearbeta oss själva (jag har tjatat många gånger om detta) och komma vidare i vår utveckling. För gör vi det då ser vi med ”andra” ögon på andra och kanske respekterar en person för den som den personen är.

Börja där inom dig själv och låt ljuset och kärleken råda inom dig.

Ljushälsningar

Jeanette