Eksem

Min tid hos Jeanette

Påsken –03 inträffade en händelse som gjorde att det blev kaos i mitt liv. Jag kämpade emot och tänkte att ”tiden läker alla sår” så det här blir med tiden som vanligt igen.

Tiden gick och jag kämpade för att hålla masken utåt, inombords mådde jag mycket dåligt och vid ensamma stunder kom tårarna helt okontrollerat. Mina känslor gick igenom olika stadier och efter ett och ett halvt år, oktober-04, orkade inte kroppen hålla det här inombords längre.

Det började med en röd rund fläck på ovansidan på båda fötterna. Skinnet i fläckarna torkade och fjällade. Fläckarna blev större och täckte efter en tid hela översidorna på fötterna men började, vartefter tiden gick, sprida sig upp över fotlederna, vaderna, underarmarna, överarmarna, händerna. Eksemen kliade, vätskade och blödde. När jag gick från mitt skrivbord på jobbet efter en dag när jag hade byxor låg det fullt med torkade små skinnfjäll på golvet efter allt kliande. När jag hade strumpor fastnade dessa i såren. Så började det komma som nässelutslag på magen, ryggen och låren, började även se tendens i pannan.

Självkänslan var i botten, orken lika med noll och jag var som värst drabbad när jag såg Jeanettes annons ”Hur mår du?”. Det var som om annonsen var till mig. Då tändes hoppet, jag skulle bli bra! ”Räkna inte med att du kommer bli helt bra igen” ”Du måste gå till vårdcentralen så att du får en remiss till hud” fick jag ofta höra från olika håll. Men nu hade jag bestämt mig, jag skulle inte ge upp, Jeanette skulle hjälpa mig att fixa det här.

26 januari –05 var jag på första behandlingen, vi gick igenom jobbiga händelser i mitt liv och Jeanette kollade med en slags slagruta mina inre värden. Oj, det var inget vidare alls. Jag fick lägga mig på britsen, Alla mina chakran var stängda, det var totalt ”dött”, pendeln stod helt still. Så började en första avslappningsövningen då lite svårt, men mycket skönt. Samtidigt gjorde Jeanette healing på fötterna, drog lite i mina armar, fingrar. Så fick jag blåsa ballonger för att få ut de tunga känslorna.

Sen den gången har jag varit på behandling en gång i veckan, förutom ett litet sommaruppehåll. Behandlingen har utvecklats och jag har varit inne i min inre trädgård och fått göra olika meditationer. Jag har också fått vad jag kallar det, ”zonterapi på ryggen”. I våras började jag också dricka en kopp saffranste innan jag gick till sängs.

På försommaren hade det börjat förändras men det var fortfarande mycket, mycket eksem kvar. Då sökte jag hjälp hos vårdcentralen. Jag skulle fylla 40 år mitt i sommaren, ville vara så symptomfri som möjligt och min släkt och vänner ansåg att ”nu måste du gå till doktorn”. Jag fick erbjudande om en kortisonspruta, recept på kortisonsalva, klådstillande tabletter och penicillin. ”Jag vill inte ha vare sig spruta eller salva, jag vill veta vad det beror på”. Läkaren kunde inte skriva en remiss till hud utan att jag provat vad han erbjudit, så jag tackade nej till spruta tog mina recept och löste efter en vecka ut enbart penicillinet. Om medicinen hjälpte vet vi inte, det hade ju redan börjat hända saker genom behandlingen hos Jeanette. Jag kände i slutet på augusti att jag började må bättre, jag kände mig gladare, var inte lika trött och det var inte lika jobbigt att ta mig för och göra saker. Eksemen var borta, det som återstår är torr hud fram på vänster fotled.

I början på september fick vi belöning, två av mina chakran var lite öppna liksom gången därpå. Känslan var obeskrivlig, tänk att mina chakran kunde få pendeln att snurra svagt.

Nästkommande behandling hände det: ALLA CHAKRAN VAR ÖPPNA! Jag låg och gjorde avslappningsövningen när Jeanette lyfte på filten som låg över min högra hand, tog handen och sa: GRATTIS, ALLA CHAKRAN ÄR ÖPPNA!

Det tog åtta månader, åtta månader som lärt mig så otroligt mycket. Jag prioriterar och värdesätter på ett annat sätt, jag har lärt mig säga ifrån, har fått en annan förståelse, jag har fått min självkänsla, självförtroende tillbaka. Jag känner mig åter igen glad. Jag kommer att fortsätta besöka Jeanette men när allt stabiliserat sig kommer det inte vara en gång i veckan, utan som ett ”förebyggande underhåll”.

Jag önskar att alla som drabbats av liknande som jag gjort, kunde förstå att det är inifrån man själsligt måste läka och att det gäller att inte tappat tron på att det går att fixa.

GE INTE UPP !

TACK UNDERBARA JEANETTE, du har hjälpt mig tillbaka till det ljuvliga livet. Du har inte bara varit en otrolig terapeut under denna tid utan en fantastiskt fin vän.

Jättekram

Tillbaka till Kunderna berättar.