Jag blir så förtvivlad när så många dör i cancer och speciellt när det är så många som är unga. Nu har min kusin dött i cancer, endast 47 år gammal. I förra veckan dog en ung kvinna som jag kände. För några år sedan, närmare bestämt 2010, dog elva personer som jag känner. Fem hade cancer och dog av sjukdomen. Den yngste var 38 år och den äldste 72 år. Av dessa fem så vet jag att två av dem var renlevnadsmänniskor, det vill säga de drack inte alkohol nämnvärt, de åt bra mat, de tänkte på vad de åt, de mådde allmänt bra förutom en sak, som jag återkommer till.
Vad är det då som gör att så många dör i cancer och då även i så unga år. Cancer kanske är ärftlig, det kanske beror på miljön, gifter i maten… ja listan kan säkert göras lång. Men det finns någonting mer som jag tror påverkar oss, till och med mer än vad vi kan tänka oss. I sin bok ”Du kan hela ditt liv”, som sålt i mer än 17 miljoner upplagor över hela världen, skriver Louise Hay, längst bak i boken (s 177) över troliga orsaker till olika sjukdomar. Hon menar att cancer kan stå för, behöver inte vara den rätta anledningen:
”Djup smärta. Långvarig bitterhet. Djupt bevarad hemlighet eller sorg äter upp en inifrån. Fylld av hat. ”Vad tjänar det till?””
De två personerna som jag nämnde om ovan bar båda på en djup smärta och sorg som de hade låst in i en ”byrålåda” djupt inom dem själva. Kan det vara så att dessa smärtor som man oftast inte går och tänker på dagligen, men som finns där ändå djupt inom oss, påverkar oss fastän vi inte är medvetna om det, eftersom man inte bearbetat sorgen och smärtan och befriat sig från den?
OM, det nu är så då borde vi bearbeta det vi bär med oss i våra ryggsäckar. En del av oss har hur stora ryggsäckar som helst fyllda med händelser sedan barnsben och uppåt i åldern, medan andra har mindre ryggsäckar att bära på.
En händelse som dyker upp i mina tankar när jag skriver detta är om en klient som kom till mig för att få behandling. Jag får skriva om berättelsen eftersom den finns i min bok ”Trädgården inom dig”. Hon var så ledsen för hon bar på en svår sorg som hände fyra år bakåt i tiden. Hon hade mist sin man som hade betytt allt för henne. Bland det första hon sa till mig var att jag inte fick röra hennes axel, eftersom hon hade en ständig smärta i den. Jag sa att vi skulle ta det psykiska först. Varje gång hon var inne i ”Trädgården inom dig” den behandlingsmetod som jag arbetat fram där man släpper på inre ”blockeringar”, så blev hon spänd som en fiolsträng, Hon fick väldiga kramper i ryggen. När hon hade varit på fjärde behandlingen så var inte kramperna lika jobbiga som tidigare. När hon kom sjätte gången sa jag att eftersom hon inte hade några kramper i ryggen längre, kanske jag skulle behandla axeln med healing. Hon tittade då förvånat på mig och sa att smärtan hon haft redan hade släppt, både i axeln, ryggen och nacken. Hon var en mycket gladare kvinna nu, sedan hon släppt på sin sorg och smärta. Jag tror inte jag behöver tala om varför jag tog upp denna händelse.
Ha det gott!
Värme och ljus
Jeanette