Ett brev från en kund
Brev från Lena
Hej Jeanette!
Jag har nu läst din bok ”Trädgården inom dig” för andra gången och vill berätta att första gången jag läste den så tyckte jag om den på en gång. Den var lättläst, positiv, intressant med alla falllbeskrivningar och meditationer som man kan göra själv. Du har ett bra flyt i boken som gör att man inte vill lägga ifrån sig boken på en gång utan gärna läsa kapitlet ut och kanske nästa, nästa och nästa…
Jag tänkte när jag hade läst boken att den här boken rekommenderar jag gärna till andra som är intresserade av personlig utveckling eller de som har enklare eller svårare problem som de behöver ta itu med. Vad jag först nu har insett är att det oftast är lättare att förstå och hjälpa andra än att se sig själv.
Mitt liv har inte varit så lätt. Jag har byggt upp ett skal omkring mig som jag förstått först nu efter att jag läst boken en andra gång. Andra har sett den skyddsmur som jag sakta men säkert har byggt upp, men jag har inte förstått att den funnits där. När jag läste boken förstod jag att allt som hänt sedan väldigt många år tillbaka fortfarande ligger där och förstör inom mig som en elakartad tumör.
Jag förstår nu att när jag pratar med andra om min skilsmässa som jag för många år sedan gick igenom, var tuff. En dag lämnade jag mitt hem för gott och allt som hör till, sociala livet, familje-träffpunkten mm, och åkte till jobbet. På kvällen åkte jag till min bästa väninna för jag hade ingen annanstans att bo. Kändes tungt som vuxen att behöva be om bostad hos min väninna tills det hade ordnat sig för mig med egen bostad.
Jag har nog verkat helt kall och oberörd när jag pratat om liknande situationer. Alla ensamma kvällar och nätter när jag tänkt på barnen och oroat mig för dem och undrat vad jag egentligen gjort och varför, har påverkat mig och sakta men säkert har muren formats runt omkring mig. Så här mot slutet har jag till och med börjat undvika människor som jag egentligen tycker mycket om. Det har varit för jobbigt att se dem i ögonen eller att få en kram, för jag var rädd att tårarna inte var långt borta. Det ville jag givetvis inte visa mina vänner. Förstod inte fastän jag fick många tecken på att jag egentligen inte mådde så bra.
När jag då läste ”Trädgården inom dig” insåg jag att det inte går att leva ett bra och normalt liv utan att rensa bort allt som blockerar mig. Det är precis det jag tänker göra nu, ta itu med mig själv, mitt liv och rensa bort allt ogräs som finns i min inre trädgård.
”Trädgården inom dig” fick mig att förstå -även om det tog tid – att jag måste ta itu med mitt ogräs och min mur som jag byggt upp .
Jag är glad att det finns människor som du!
Vänliga hälsningar, Lena