Ett brev från en kund
Tvångssyndrom
Min son vill fortsätta hos Jeanette!
När min son gick i 4:an så upptäckte vi att han undvek att ta i saker och tvättade sig extra mycket, han blev orolig och gick runt, runt i huset. Det blev så illa att han inte kunde sitta i tv-soffan som vi andra utan lutade sig fram och undvek att ta i den, han kunde inte. Det blev värre och värre, han var inte med några kompisar och undvek allt och alla.
Vi blev förstås ofta osams pga att vi missförstod varandra hela tiden. Vi var rädda för vad som höll på att hända med honom. Vi kontaktade då barn och ungdomspsyk som då förklarade att han fått TVÅNGSSYNDROM.
Vi får hjälp av BUP och vi kör kognitiv träning, har försökt allt som de har lärt oss att göra, men det har i alla fall resulterat i att min son har dåligt självförtroende och kommit efter och skolan och att vi har svårt att förstå varandra ibland. Han har svårt att öppna sig och även om vi jobbat med den terapi som nu blivit lärda och erbjuden så räcker inte det alltid…
Det är nu fyra år sedan detta uppdagades, men för ett år sedan ungefär så fick jag tips av en kompis att Jeanette var duktig att lösa spärrar som vi ju kan råka ut för allihopa.
Vi åker alltså 12 mil varannan vecka föra att vår son vill verkligen till Jeanette. Han är ju i tonåren och då brukar allt vara svårt och jobbigt. Han har verkligen öppnat sig och fått bättre självförtroende tack vare Jeanettes hjälp.
Jag ser att han kan tränga undan sina tvångstankar på sitt eget sätt och försöker tänka eller göra något som han tycker om att göra. Han har tagit tag i kompisar igen och mår mycket bättre.
Det känns lättare sedan han varit hos Jeanette, säger han. Och jag som mamma var tvungen att testa detta vid ett tillfälle, för att se och känna vad som kunde kännas lättare.
Nu förstår jag vad som sker och att han känner en lättnad efteråt, han går fortfarande hos Jeanette och har nu lättare att vara sig själv.
Vi tackar Jeanette för all värme och omtanke.